Min älskade Alma!
Det är med stor sorg i hjärtat jag nu orkar meddela att min älskade Alma
inte finns längre. Jag blev tvungen att fatta ett svårt beslut men med rekomendation
av veterinären att hon skulle får somna in i torsdags, jag fick inte hem mitt hjärta som
jag längtat så ofantligt mycket efter. Dom hittade en nervtumör mellan andra och tredje
ryggkotan den hade spridit sig i ryggmärgen och det gick inte att göra något åt, hon hade högsta dos av smärtlindring men trots detta hade hon väldigt ont, jag beslutade mig för att jag ville vara hos henne
en sista gång hon skulle veta att jag inte svikit henne och hon skulle få somna i min famn hos mig. Hon blev så glad när jag kom hon kröp mot mig o ville ligga nära mig hon fick julskinka och en massa frolic och aptiten
var det inget fel på, vi kramades och pussades om vartannat den var en underbar känsla att få vara hos
min älskade Almis igen. Nu sitter jag här på nyår och ingen Almis vid min sida allt känns tungt och ensamt utan
denna lilla dam hon var fantastisk hon hade verkligen allt, hon var en representant för rasen. Hon var så klok
hon förstod allt som matte sa visste precis hur matte mådde. Hon var expert på att smyga hon kunde smyga
sig fram helt ljudlöst och med världens gulligaste elefantöron och sötaste blicken som kunde få
vem som helst att smälta.
Mitt hjärta och min stjärna!
Känner verkligen med dig i din svåra stund! Visst är det sorgligt när vi måste ta ett svårt beslut , men för våra hundars skull gör vi såklart det rätta för dom med så lite lidande som möjligt!Har ju själv varit med om detta , och det tog mig faktiskt 2 år innan jag kände att jag kunde släppa min älskade hund helt och fullt! Ta den tid du behöver för att sörja din hund,och prata om henne mycket. Folk får ledsna om dom vill ,men är det riktiga vänner så lyssnar dom .Beror ju på hur man är som person , ibland vill mana inte alls prata om det och det ska man också ta hänsyn till. Jag såg ju Almas korning och tyckte att det var en mycket ba representant för rasen även utanför "banan" Testerna är ju inte viktigast utan hur hundarna fungerar i vardagen!Jag känner med dig i din sorg över att ha mist en riktig vän! Ha det gott ändå, Gudrun
Ja du nu är det tomt utans våran Almis Lotus deppar ingen att lajja med i skogen o dra pinnar o stockar som bara dom kunde, Det var härligt o se när ni fick mötas igen en sista gång hon blev så glad och ville så nära dig det bara gick, och jag är så glad att jag fick krama henne och klappa på hennes mjukaste små elefantöron dom var fantastiska, en gång i tiden hade jag drömmen o få en liten valp av Almis men det blir inte alltid som man tänkt sig, jag fick en go liten Lotus i stället och hans bästa kompis var lilla Almis och det är jag glad över. Men vi saknar denna lilla tös väldigt mycket Lotus o jag och vi kommer aldrig glömma dig du finns hos oss hela tiden!
Kramizen till dig Laila tur att vi har så många goa minnen vi kan prata om det känns som om hon är med oss ändå.
Vännen min, vilken smärtsam läsning! Tårar rinner & hjärtat värker! Jag hatar att kärlek skall göra så ofantligt ont, men det är väl så att smärtan skall känneteckna hur mycket man älskar, inte vet jag! Hon var en mycket klok dam din Alma & att hon älskade sin matte över allt annat är det ingen som tvekar om! Hon gjorde allt för dig & alla som hon har mött, har hon också lämnat spår hos :) R*I*P fina turbo söta Alma :D
Laila vännen, kramar om dig massor!!
Tack för era varma omtakar till min lilla Almis och mig, det är så tom utan henne så jag vet inte hur man ska komma över det här, men nu är det bara att fokusera på mina andra älskade hundar som också saknar Alma väldigt mycket, speciellt Saga som alltid haft en rottis vid sin sida.
Stora Kramar till er alla
Det enda jag kan komma på att säga i denna saknad är väl att vi hundägare förstår varandra i denna smärta och försöker trösta så gott vi kan. Kram Anita
