Skallbjörnens Kennel

Det är med stor sorg i hjärtat jag nu orkar meddela att min älskade Alma
inte finns längre. Jag blev tvungen att fatta ett svårt beslut men med rekomendation
av veterinären att hon skulle får somna in i torsdags, jag fick inte hem mitt hjärta som
jag längtat så ofantligt mycket efter. Dom hittade en nervtumör mellan andra och tredje
ryggkotan den hade spridit sig i ryggmärgen och det gick inte att göra något åt, hon hade högsta dos av smärtlindring men trots detta hade hon väldigt ont, jag beslutade mig för att jag ville vara hos henne
en sista gång hon skulle veta att jag inte svikit henne och hon skulle få somna i min famn hos mig. Hon blev så glad när jag kom hon kröp mot mig o ville ligga nära mig hon fick julskinka och en massa frolic och aptiten
var det inget fel på, vi kramades och pussades om vartannat den var en underbar känsla att få vara hos
min älskade Almis igen. Nu sitter jag här på nyår och ingen Almis vid min sida allt känns tungt och ensamt utan
denna lilla dam hon var fantastisk hon hade verkligen allt, hon var en representant för rasen. Hon var så klok
hon förstod allt som matte sa visste precis hur matte mådde. Hon var expert på att smyga hon kunde smyga
sig fram helt ljudlöst och med världens gulligaste elefantöron och sötaste blicken som kunde få
vem som helst att smälta.

Mitt hjärta och min stjärna!

Första simturen!

Åh vad kul det här va kul!

Det här va jobbigt!

Nu har jag kommit på hur man gör skit kul alltså!